The feeling

Älskar Tradera. Budade hem två Liljan ljusstakar som ökar känslan av julmys

Tänder ljus överallt, verkligen överallt. Får liksom inte nog av julkurandet.
Mitt "julsvulleri" har naggats lite i kanten och den där pregnanta känslan av en okuvlig vilja att ta tabberas på juletiden har inte infunnit sig.
Förrän dessa sista dagar:
Tovaliisas sista julavslutning som grundskoletjej och vips, the feeling!
Sen den traditionsenliga (tradition=fler än en gång) fyrklöverns julfest. Tyvärr var barnvakten inte på bästa humör så en något tidigare sorti fick göras. Trots sur barnvakt, the feeling!
Söndag tillsammans med vänner, fika och julklappar, the feeling!

Nu tränar Björn. En björnunge sover och den andra hänger med storebror. The feeling!

Pepparkakor

Gunnar ville bara ha den. En till sig och en till lillebror. Två pepparkakor.

Vardagsord

Vi är suddiga.
Äter limpsmörgås i soffan.
Vintertrötta och förkylda.
Längtansvärda och drömmande.
Väntar på morotsbiffar med lent mos.
I morgon finaste barnen tar jul.

Liljan

Har traderat hem vardagsglädje klädd i mässing.

Helgen och yrheten

Motljus i vintertid

Yrseln kom sakta och har inte lämnat mig i helgen. Middag i goda vänners lag, yrseln i sällskap. Söndagsutflykt och leklunch med småbarnen, man och ännu mera småbarn, vän och yrsel. Vilar framför brasan och njuter av att världen snurrar långsammare.

Så fick morfar sitt skåp

- Vad ska ni göra?
Kyrkogårdsvaktmästarens dotter tittar på vår hostande son genom gles lugg.
- Vi ska lägga morfar i ett skåp.

... och det är ju precis vad vi gjort. Vi ställde morfar i ett fint skåp, kolumbarieskåpet.

Bättre

Sjukt. Hos oss är det sjukt. Efter en veckas feber är Gunnar tunn som en liten tråd. Hen längtar efter dagiskompisarna så mycket att vi hittat på att alla är lediga. Björn roar  sjuklingen med favoritsysselsättningen, fantastiska legohus. Är själv piggare idag; inte alls matt och upprätt. I morgon kör vi 35 mil norröver; hockeystaden, paltstaden, stålverksstaden och guldreservstaden. Far har fått plats i kolumbariet och vi ska gravsätta urnan. Tänker på Det stora kalaset och den mest sorgesamma Jag och min far. Att dela ofullbordade relationer i toner och text. Kolumbariet är vackert, sakralt, ombonat och levande...om nu en sista viloplats kan vara dessa fyra. Kanske; om vi orkar, vågar och vill, kör vi sakta Moråsleden, sväger höger och sedan höger igen. Mammas gata. Min gata. Vår gata. Sedan utmed vattnet till fars gränd, kanske.
Idag piggare.

Helgen

 Julklappar till alla barnen.
Indiskt till lunch och lördagsbio med Björn.
Mysigt söndagsfika tillsammans med tre björnungar (en gnällig, en hängig och en besviken över att mobilen faktiskt är hel och inte behöver bytas) och självaste björnen.

Ett jobb att leva

Konsten att leva har gått mig lite ur händerna. Det sträva och kantiga gör sig gällande. Tiden går trots allt. Nu ett halvt år sedan far somnade in och i morgon sju månader sedan mamma dog. Ja hon dog, somnade inte på något sätt in.
Minnesbilder; fastbrända i hjärnbarken, plågoandar. Det är sånt man inte pratar om. Sånt man sliter med, sliter mot glömskan.
Så här blev det. Vår tid tillsammans, varken mer eller mindre.
Är fortfarande arg, rasande arg på en massa händelser, bemötanden och påtvingade upplevelser. Arg på förväntningar som gick i kras. Arg på ödet. Arg på vården. Arg på Gud. Arg på min oförmåga att hitta tillbaka till status quo.

Förtjänat min trötthet

Tårtmontering och iordningställande i wienercafeet. Kaffe, chokladdröm, trevligt umgänge och skiraste glasstärnorna. Köpte växtfärgat garn och fick en tacka och två lamm av finaste Britta.
Sedan var det helt plötsligt slut och allt som var till lyst skulle plockas ner. Hej och hå, men bra gick det och trötta räknade Bodil och jag garn- och insamlingskassorna.
Har förtjänat tröttheten och njuter av att Pelle sover, Svante och Gunnar myser i gårdshuset och Björn har dragit på galej.
Så fotar nöjt mitt hörn och eldspraket.

Finaste julbasaren

När entusiasmen, skaparglädjen och engagemanget vinner över tröttheten. Waldorfskolans julbasar är finaste inledningen på juletiden och årets pedagogiska utställning en smällkaramell. Fikastund med två som jag jobbat med länge länge. En helfin eftermiddag/kväll.
Nu till tårtbak inför morgondagens café.

Ljusrosa tulpaner

Ljusrosa tulpaner. Värnar vardagsglädjen. Hämtade man och barn på stan. Yoghurtlunchen bar inte längre, hunger. Vegoburgare och pommes med smält ost. Hippohämtning och kvantum tillsammans med hästluktande tös. Vi avrundade mor-dotter-turen med besök på mammas grav. Båda lite ilskna över gravstenen som aldrig verkar komma. Vi tände ljus och försökte tänka på att det nog blir fint så småningom. Det tar mot att vara vid graven, mest för att jag inte vill kännas vid hennes frånvaro. Saknade är som en jävla igel, likaså den empatiska stumheten och den ständiga diskussionen med ondskan. Ansträngde mig i alla fall med ljusrosa tulpaner.

Förbannat många måsten

Adventstid, att anlända; en tid av förväntan!?
Kampen om tiden. Känslan när glaset fylls och fylls.
Måste ha koll på ditten och datten. Måste ringa om ditten och datten. Måste vara glad. Måste vara peppad. Måste vara entusiastisk. Måste vara balanserad. Måste låta oroligheter och argheter rinna av som vattnet på en gås. Måste lämna på dagis. Måste hämta på dagis. Måste komma i håg allt till dagis. Måste hitta strumpor. Måste lyssna. Måste skapa tid. Måste hålla koll på tonåringsmåsten. Måste baka tårtor. Måste göra kristyränglar. Måste måste måste måste...
Vill vägra. Vill fräsa. Vill skita i att lyssna. Vill säga fula ord. Vill lyssna på Placebo och vråla see you at the bitter end.
Men.
Kokar en kopp te, skriver av mig och bestämmer mig för att vara... vuxen.

Små skavsår

 Kom hem med grubblerier. Lösa ord som lättvindigt kastas ut i mellanrummen. Rädslan för övertolkning och känslighet, alltid svårt när ens bästa  är otillräcklighet. Kom hem med grubblerier och möttes av ett bord av läckerheter som fick snålvattnet att rinna. Starka såser, lena såser, falafel, gröna oliver, morotsstavar och söta tomater.
Sen, vår kära turist. Avslappnad och brun med gåvor till oss.
Så fort små skavsår läks.

Flykt

Att bli berörd rakt in i hjärtat! Flykt, foton Anders Hansson och Syrien, foton Niclas Hammarström.

En Tovaliisa är till jorden kommen

Rosendalsträdgård 2005

Toubab djalaw 2006

Umeå 2012

Sunderbyn 2015

Firade med tekanna

Rektorsprogrammets dagar är till ända för denna gång. Förvaltningslag, offentlighet och sekretess, socialtjänstlag, RF... samtal, uppenbarelser och nya visheter. Fascineras av statligt styre och den sociala människan.  Fönster öppnar sig och pusselbitar faller på plats, världen blir lite mer hel.
Trött och lite euforisk. Firade dagarnas kunskapsmaraton med den vackraste blommiga tekanna världen skådat. Älskar te, men än lite mer efter en inspirerande årsarbetsredovisning. Ska inviga kannan med kryddigt vinterte, ta på ullstrumporna och njuta av tystnaden som intar rummen när småbarnen somnat.

Waldorfbarn

Åren bara går. 2001 Svante började första klass

Pliktmässigt bokslukande

Silverpilen står brun och tom. Gräsmattans grönhet sticker i ögonen. Väntar snön. Längtar snön. Småbarnen vaknade halv sju. Fy fan-känslan fångades av Björn som morgonslumrade framför tecknat flimmer. Kvarvarande sidor juridik och förvaltning väntar troget i byråkratiskt intetsägande pärmar. Viljans pliktkamp mot lusten. Gunnar får äntligen träffa längtade Einar, Pelle längtade inte fullt så mycket men fick hänga med ändå. Sidor ska läsas, anteckningar ska antecknas. Märkligt att jag i all vuxenhet håller tummarna för att leklandsbravader och fikastund tillsammans med god vän fångar mitt Lutherska inre. Skumläser och tröstar mig med att alla uppgifter är inlämnade. Inte mycket förändras, lasterna känner inte åren som gått.
Idag är det målet, inte vägen.

Lördag i lyckolandet

Novemberskymningen låter aldrig någon vänta. Ljus för mänskligheten tänds. Dragspel blandas med hiphop. Ingemar, domare i railtävling. Små frysfingrar och varm andedräkt. Silvriga bokstavsgirlanger och spring i barnsliga ben. Vänskaper bland balanslek och trappbetraktelser.
Gunnar väljer orangea skor, lysande och väldigt orangea. Väntar och följer alla snabbspringande, saktgående, förundrade och saktyngda med blicken. Världen i en liten Norrländsk stad. Vi bor någonstans i världen, men lever av välfärdens mitt. Det är lördag i lyckolandet och ledighetshedonismen vill ha sitt. Känner mig långt från Francois Hollandes uttalande om krigshandling. Långt från Stade de France och Le Bataclan. Långt från Syrien, Långt från Zataarilägret i Jordanien. Umeå-Västerbotten-Norrland-Sverige-Norden-Europa...Lördag i lyckolandet.

Följer just nu

Ett barns första dag

När sömnen smyger sig in i våra rum. När jag njuter självskapet. Hela världen och alla känslor. Ett barns första dag.

Önska

Önskar ge mig själv något vackert från Le Kiosk

Ingemar

Ingemar har kommit hem för  familjeliv och "raildomeri". Vi jublar och firar med Gunnars favoriträtt, borsjtj med pepparrotskräm. Sovande småbarn; chips, dipp och dokusåpa. Kvällen känns toppen!

Sånt som piggar på

Mount Augung 3100 m

Gårdagens sängmaraton gjorde susen. Eftersvettas och känner mig matt, men lite piggare. Messenger meddelande och lite foton från Svante och Anton, sånt som förgyller morgonen. Killarna blandar strandhäng med surf, dykning och bergsbestigning. En resa i min "anda"! I morgon kommer Ingemar hem från Norge för en veckas familjeliv. Vi har inte träffats irl på flera månader och längtan är stor. Ska maratonkurera idag och hålla tummarna att jag är pigg som en lärka i morgon, redo att välkomna sonen hem.

Sjuk

Sovit, sett på romantiska filmer i sängen, ätit Ipren, svettats och känt mig halv.

Trötta

Gunnars farsdagstårta

Fars dag. Medial explosion av fäder, pappor, män i olika åldrar och former. Gunnar bakade farsdagstårta tillsammans med sin far, Björn. Chokladbotten med banan, grädde och frukt. Ledsen Pelle som inte fick länsa tårtan på frukt. Vi resignerade inför den stora tröttheten; satte på tv:n och längtade till natten. Helgen har, i vanlig ordning, varit arbetsintensiv. Härligt och självvalt, men också något som kan kännas slitigt. Att sakna naturligt barnvaktsstöd. Att i varje situation förlita sig på två vuxna och tre nästan-vuxna. I kaos och sorg under mammas och pappas sjukdomstid och bortgång. I allt arbete som följde efter deras bortgång.  I alla vardagligheter som hopar sig och ger föga andrum för oss, Björn och jag. Så... vi resignerar inför den stora tröttheten och drömmer om att läsa en bok (dagtid) bredvid varandra i soffan. I tystnad.

Fredag

Fredagen har krävt jag-kraft. Att inte tillåta astrala danser. Läsa 100 sidor. Paus. Läsa 100 sidor. Löpning och lunchdate med Lisa. Läsa 100 sidor. Handla. Laga mat. Leva i stöket av fredagslek. Läsa saga och ligga kvar tills andetagen är jämna och sömnen kommit för att stanna. Tvinga sig själv att läsa...lite lite.

Mitt inre jag vill bara...vägra.

Vill läsa Cilla Naumanns Bära barnet hem. Dricka te, lyssna på Songs of soil och njuta av mörka berg som tecknar sig mot kvällshimlen.

Vill tända ett ljus, ringa mammas mobilsvar och låtsas att hon är tillfälligt förhindrad att svara.

Vill sedan bada varmt och sova ensam i stärkta lakan.

Tillbaka till fredagsstöket och längtan att i liten säng trängas med barnakroppar.

En bild bara

Pelle tröttäter i Hemavan

Ett ljus

Igår tände vi ljus på mammas grav. Den ligger fint; skyddad av pilträdets krona och skolbarns levande lekande. Överallt lyste lyktor och gravplatserna tecknade sig som ljusinstallationer mot den mörka senhösthimlen. Nu har det snart gått ett halvt år, ett halvt år utan mamma. Det känns som en dag och ett helt liv. Clara Lidström hittar orden. De ord som jag inte hittar eller orkar leta efter. Det om sorgen och sorgens plats.
Varje dag. Varje andetag. I jorden runt omkring. I årstiderna. I hemmet. I mina tankar, mina känslor, mitt jag.
Förlusten är allestädes närvarande, likaså uppgörelsen med gud, ödet, karma...
Igår tände vi ljus på mammas grav och till helgen får pappas urna ett eget rum i kolumbariet.

Att våga tro

Utsikt från vardagsrummet

Min barndoms vintrar och en livslång dröm om att hitta en plats just här. Dalgången är smal och bergen kommer nära. Lekande vatten  utmed sluttningar, strida strömmar mot älven. Pappa arbetade där vintertid, lärde ungdomen leva i vildmarken, av vildmarken. Det var där jag, till min mammas förskräckelse, bjöd in Ingemar och Stig på kaffe. Ja, han stenis och han strand. Det var där jag hittade min första brevvän och bästa vinterlovskompis. Det var där jag fick hjälpa Bror att sälja smågodis i kiosken. Det är fjäll vi älskar. Här har våra äldsta söner lärt sig 360, 720, 900... jordliga snurrar runt egen axel. Här har Tovaliisa  åkt snabbfart från Kungsliftens topp till dalgången när väderkrafterna snabbat bestämde sig för yrväder. Nu har vi en plats. Vi befinner oss fortfarande i realitetens utmarker. Inte riktigt dröm, inte riktigt verklighet. Vi skurar och målar stegvis in oss i verkligheten. Vi vågar tro, i alla fall lite. Att allt magiskt finns för oss. Att allt inte ska försvinna. Att det finns något gott för oss detta år.

Pizza

Godaste pizzan i riket. Hemavanpizza med fårost, honung och ruccola.

Att vika undan

sommaren 2013 med Pelle i magen

Tvättat, vikt och stuvat undan små  ullkläder. Undrar när de skall komma till användning. Hjärtats vemod och förnuftets röst. Tänker att det finns människor som jag, såna som alltid längtar att lukta på himlajorden. Viker kartongsidorna och vet att det är gott och bra.

Det bästa

Det bästa med barn är allt det här!
Att jobba några timmar en söndag eftermiddag och sen mötas av kramar och lycka.
Att handla söndagsonyttigheter med en treåring som kör liten kundvagn.
Att äta söndagschips och skratta tillsammans med två lyckliga.
Att bära gråt och skrik till sängs eftersom livet är för roligt för att sova.
Att läsa saga, släcka lampan och veta att i morgon börjar allt på nytt, fast på ett helt annat sätt.

Det finns riktigt dåliga leksaker..

Dåligleksaksarketyp

Björn firade barnrummet med att köp av en riktigt riktigt kass leksak, skumlien. - Du får inte svinga den mot någon!- Du får inte slå Gunnar i huvudet!- Neeeej inte blomkrukan, försiktig!

Negationssaker.

En sån dag

En tid på jorden, men fortfarande överrumplas jag av möten med påstridiga viljekrafter. Viljor som stormar och kräver. - Ansvar! -Gör si!- Gör så! Askungen! Askungen!Askungen!
Tömmer buteljen av inkänning.
Slappnar av och känner ontet i kroppen och ilskan i hjärtat. O-angenämt, O! Läser Alfons, släcker lampan och känner hur det kliar och skaver. Aldrig i epicentrum, alltid i vinden i. Så. Till det som är vackert. Blå toner och vilsamt stiliserad skönhet. Bilderbok för vuxna.
Om tre dagar fjäll, bäckar och tystnad.
Vi ska måla och tapetsera med vacker linnestruktur.
Längtansfullt vänta på säsongspremiären och kanske med bräda under fötterna känna svängen, farten och leken.

Tomtens hjälpreda

Tomtens hjälpreda

Snabba steg mot blå huset. Höstlovsväntansrusiga, underbara, vetgiriga och alldeles fantastiska. Framtiden i vardande. Att förklara vuxensysslor i ett andetag. Inte särskilt pedagogiskt, men... - Nej, så är det nog, inte riktigt rektor. Som tomtens hjälpreda. Glada ögon och nickande ansikten. Det är så självklart, javisst tomtens hjälpreda. Så enkelt så.

Rum

Ett år senare och Gunnar och Pelles lekrum kan nu lekas. Rummet är så pass stort att det finns plats för gunga, innebandy, dockor, körbar plastbil, skutt och hopp... ja allt möjligt som två och treåringar vill göra. Känslan är bara, äntligen!

Tvångsbildning

Ännu en av Svantes matbilder från Tokyo, mikroglädje under dagen

Fredag, min studiedag. Efter åtta universitetsår, fem klasslärarutbildningsår, ett år av antroposofisk fördjupning i Järna och ett år rekryteringsutbildning  så upplever jag motstånd när orden ska läsas och pm ska skrivas. Försökte starta kropp och knopp med 7 km löpning, vilket resulterade i sprängande huvudvärk. Alvedon och sen tvångsbildning.
Med små avbrott har jag plågat, tryckt och kämpat i mig allt kunskapande. Tänkandet är urlakat, men sidorna inskickade och alla uppgifter inför nästa rektorsutbildningsträff färdiga. Lättnad!
Nu helg med tapetsering av Gunnar och Pelles rum, arbetsdag på barnträdgården och turer till återvinningen. Helg!
 

Lost in translation

Frukost i Tokyo

Drömmen

The little red stuga, drömmen om ett annat liv.

Hej mamma!
Ville ringa dig idag. Vill ringa dig alla dagar.
Tänker på vintrarna. Skidturer på isen och din fiskelycka.  Pappa som tränade. Du och jag... och Ulla som väntade på solen.  Solkattsbacken, dig på skinnet vid elden. Du, alltid redo att värma frusna fingertoppar och låta röda handleder krypa in under jackan. Du som ville att alla skulle ha det mysigt; vara nykissade och mätta. Kvällar i lustfylld frihet. Min lovkompis och jag. Hästlekar i långa korridorer, snurrturer på dansgolvet. Bossanova i källaren. Lyckan som rasade genom barnakroppen. Sen den stora mattheten. Du gick alltid hem med mig. Hem till husvagnen när tröttheten kom. Kvällssaga och gud som haver...Minns allt. Saknar med hela hjärtat.
Men mamma, du skulle tycka om den. Utsikten är magisk. Vi målar och tapetserar. Ja, jag vet. Lite onödigt. Men jag älskar ljuset. Furufest är din grej inte min. Nära till vatten. Nära till kalfjäll. Du och jag framför brasan. Du i soffan på sidan med händerna under vänster kind. Te med fruktsmak och en banan för matsmältningen. Du skulle somna skönt på soffan framför elden och när du somnat så skulle Tovaliisa säga att hon har en liten mormor, liten men världsbäst. Så...
Ville ringa dig idag. Vill ringa dig alla dagar.
Linda

Till the little red stuga

Dancing crane av fantastiska Emma von Brömsen

Kvällstankar

Värna vardagsglädjen. Firar terminens första läsdag, 227 sidor Arbete i offentlig förvaltning, med pecorino, olivolja, avokado, olivbröd, melon och skvallertidning.
I morgon öppnas också en dörr till drömda rum. Med viss bävan och darrande hjärta, men stor tacksamhet. I morgon kastar sig Svante ut i världen. Stockholm och sedan Tokyo. Svante och Anton, två waldorfbarn som hängt ihop sen grundskolan. Håller alla fingrar och tår för dem och önskar av hela mitt hjärta att resan skall bli precis så fantastisk som de drömmer om.

Trött

Fyra timmars sömn, sen morgonbestyr i kaosriket. Tisdagsjobb, ett andetag och sen är klockan sju. Gunnar är missnöjd med stora makaroner. Alldeles för stora. Te, kaka och finbesök av god vän.
Disk och bortplock. Kvällsjobb och nu... den stora tröttheten.

Tänker på kaksamtalet om åren som går fort, alldeles för fort.
Tänker på kaksamtalet om känslan av ostyrigheten i varat och chocken i uppvaknandet inför detta.

Dricker äppeljuice och längtar efter sängen.

Avrundar arbetsdagen

Avrundar arbetsdagen med att diskutera överklaganden och lagrum. 

Drömmar

 Efter jobbet i fredags med fina arbetskamrater. Huvudvärk och samtal om livets viktigheter. Människans biografi är magisk, blir lika förtrollad varje gång någon delar med sig av sitt liv. Sen lördag och den blåaste av vägar. Vårt luggslitna paradis. Vinternöjet sedan många år. Husvagnen som välkomnat mellanstadiebarn, tonårsbarn och vuxna. 70-tals färger och snowboarddekaler i en värld av modern lyx på hjul med prydliga soldäck.
Nu närmar sig vår dröm med stormsteg. Vi älskar att drömma och tassar gärna i realismens utmarker. Somnade i tvekan och med vurm för enkelhetens lov.
Sen kom den mjuka vita snön och klädde bergstopparna. Precis då och där med utsikt och värmande öppen spis. Då kändes verkligheten för en sekund ljuvlig.

Föräldraskapets utveckling

Svante och Ingemar växte upp i ett tv-fritt hem med nålfiltning, utelek och bivaxteater som kvällsnöjen. Gunnar och Pelle föredrar paddan, legot och havrepuffarna med chokladöverdrag.

Det blir mest en massa prat...

En dags privatprat

Ipad och honungspuffar
Första världskriget; skotten i Sarajevo, alliansen,västfronten och Versaillesfreden.
EU-migranter
Flyktingar och diktatur
Okunskap, extremister och Finlands hantering av asylsökande.
Tyska medelklassen, skuld, bankmedel och mellankrigstid.
Frisyrer
Historiepodden
Pungkulor och Texas operationsärr.
Dagobertmackor
Glömt bordssmör
Skägg
Orkeslöshet

Förändring

Viterskalstugan 2013

 Ingemar i Oslo. Japan som väntar Svante och Svante som väntar Japan. Tovaliisas sista grundskoleår. Gunnars plats i barnträdgårdens mellangrupp och Pelle som fyllt två år. Tacksamheten över allt som är och sorgen över det förlorade.
Förgängligheten i varat. Att förstå vad man har när man har det. Tre fantastiska år med spännvidd i hemmet. Gunnar och Pelle har fått njuta närheten och omsorgen av vuxna syskon. Vi har fått njuta lättnaden av att bära trötta bäbislungor och humöryttringar tillsammans. Förändring och funderingar över hur det blir.

Boktips

Paradigmskifte och samtida revolution