Lärarnostalgi

Häggen blommar utanför mitt arbetsfönster. Mycket vatten och lite ultramarin, stänk av zinkvitt; himlen andas försommar och förväntan. Arbetsrummet är plottrigt och stökigt med buntar av papper, eller kreativt. Fast det är gör ingenting när man som jag har världen bästa arbetskamrat med en egen retrogrön kaffekopp mitt emot. Vi har till och med ett gammalt skelett i en låda, så är det när man huserar med en naturvetare.
Det andra fönstret vetter ut mot ett klassrum, åttans klassrum. Det glädjer mig och berör mig var dag att få ynnesten att på håll följa mina "gamla" elever, mina vänner. Nyss hade blivande klass ett föräldramöte. Jag var pirrig hela dan, fast jag skulle inte vara med. Kanske för att jag minns i detalj hur fint och speciellt det kändes båda gånger jag stått som klasslärare för en blivande etta. Kanske för att det kändes som ödet att möta just dessa barn och föräldrar, kände mig utvald av livet. Kom in på bilparkeringen när klass nio väntade på bussen för att åka på geologiresa, en resa som avslutar deras grundskoletid. Ett stråk av vemod och glädje slog an eftersom de nu väljer olika vägar. "Din allra första klass" står det broderat på mitt överkast, en gåva från min allra första klass. Grät så många glädjetårar när jag fick överkastet att jag inte kunde prata. Tänker att när jag är åldrad och grå så kommer alla dessa människor, alla dessa möten att förgylla min vardag.

Vecka 21

Vecka 21
Min hud och mitt hår glänser. Illamåendet och tröttheten har gått över.

Att lära

Idag avslutades en toppenutbildning i skolledarskap och sista kommundagen gav blandade känslor; härligt att ha färdigställt uppgifter och annat parallellt med heltidsarbete, fyra barn, hund och graviditet, men vemodigt att inte längre få träffa fina och kunniga kurskamrater och framförallt känna att man lär så himla mycket intressant.
Har utbildat/bildat mig på olika sätt hela mitt vuxna liv; autodidakt, Universitet, Waldorfhögskolan, kompetensutbildningar, kurser... Jag tror  att människan vill lära, men lär olika och lär hela livet. Mitt "lätta" lärande går genom böcker och samtal, mitt "svåra" genom handens övningar. Lätt och svårt, nytt och gammalt blir mina byggstenar. Ett lärande som hittills skänkt och skänker mig... glädje.

Syskon

Gunnar växer så det knakar (på längden) och den fina ulloverallen  är snart urväxt.
Känns märkligt att tänka sig att vår lillkille ska bli storebror om några månader. Minns storkillarna som  var som ler och långhalm och hoppas att Gunnar och lilla bus i magen ska få uppleva samma fina relation.

Sommarskor

De nya sommarsandalerna har kommit. Som vanligt från världens bästa skohandlare, KNULP.

Överraskning

Någon har kommit till oss, men växer och väntar på att möta oss. Den bästa överraskningen.

Små barn och utvecklingssamtal

Gunnar var med vid Tovaliisas utvecklingssamtal. Kan konstatera att det inte fungerade och att Gunnar fick gå ut, vilket också fungerade sisådär. En arg Gunnar bars hem.

God ton

Inte för att jag är konservativ eller så... men jag tycker det hör till god ton att klämma fram ett leende och ett grattis vid några tillfällen i livet:
- vid barns förväntade ankomst och födsel.
- när någon uttrycker glädje över en händelse i sitt liv, oavsett  personliga preferenser.
- när någon övervunnit något svårt...

Det handlar helt enkelt om att använda sig av sin mänsklighet.

Första maj

På väg i vårvädret till enad vänsters första maj tåg.