Kulinariskt nyårsfirande

Läste en väns nyårsmeny som bestod av en väl avvägt kompott av hummersås, pilgrimsmusslor, reninnerfilé o.s.v. Både Björn och jag bara -suck, stön åhhh! Gudars vad gott! Hos oss vankas det nyårslunch med italienska förtecken, pasta á la bacon och det italienska temat fortsätter även vid middagen med pizzabak. Vi firar  helt enkelt in vårt kulinariska 2014 i samma fabulösa anda som kännetecknat 2013. Hoppas på ett gott slut och en härlig inledning på det nya året!

Sönerna Zachrisson

Nyårslöften

Köpa strumpor som jag aldrig, aldrig skall låna ut till någon i familjen!

Sluta sura offentligt, bara i smyg.

Njuta av att livet gett mig möjligheten att bli mamma igen vid fyrtio.

Fortsätta vår söndagsfrukost/brunch tradition.

Visa Gunnar och Pelle vår fantastiska värld

Självmedicinerar

Nu vill vi/jag faktiskt att våra barn skall få vara feberfria, snorfria och hostfria. Är trött och lättirriterad som attans på ytan fast rätt glad och julfylld på insidan. Självmedicinerar med att fantisera om tingen och njuta av trevliga jul-sms av min "gamla" kompis och tilltuggsbricka via hemleverans. Dessutom är både Björn och jag jätteglada åt ett meddelande som vi fick igår via fb då en vän äntligen "kom ut". Tillbaka till ytligheterna. Pianot är sålt då ingen i familjen längre spelar, vilket innebär att vägg- och golvytan blir "ledig". Då återstår att förverkliga drömmen om ett vägghängt skåp med marmorskiva på toppen. En skiva som jag vill pryda med Skultunas mässingskoppar och Maria Berntsens Season advent crown. Ovanför önskas Lisa Bengtssons plansch drottningen i tunn guldram. Jag har mao gått in i mässing och guldåldern.

Jullovets fullbordande

Så sitter vi  här; en Gunnar, en mamma och två skärmar som blinkar och flipprar. Gunnar spelar bondgårdsspelet och jag slösurfar och bloggar.  Gunnar blir helt överlycklig när alla djuren pekats in i bondgården och rösten ger positiva affirmationer, så lycklig att hen gärna snabbt pekar på diverse djurfigurer i en rasande fart. Kossan blir då gärna gris eller fjäril. Det är så himla skönt att se Gunnar sprudlande eftersom hen mest hela jullovet haft rinnande ögon, snorig näsa, feber och jättemycket hosta. Glädjen var stor idag då Gunnar för första gången på flera dagar åt en hel portion soppa, ett tecken på att den sega förkylningen är på väg att vika hädan. Även Pelle snörvlar mindre, men nässugen är fortsatt en välbehövlig räddare i nöden. Planen är att åka till Tärnaby, men vi "vågar" inte riktig då husvagnen inte känns som en inbjudande miljö för två små snörvlisar. Både jag och Björn längtar dock till snön och möjligheten att prova våra nya skaklar till skidpulkan. Jullovet blir liksom inte fullbordat innan vi bäddad skidpulkorna med skinn, dunsäckar och varma barn. Skidat iväg med pulkor och ryggor, grillat med tystnaden som sällskap och fjällkammarna som utsikt. Det är då jullovet blir jullov.

Vår julafton

Julen har varit fin och fridfull. Firade lille-jul tillsammans med de älskade kusinerna dan för dan, men självaste julafton spenderades i hemmets vrå tillsammans med barnen. Svante arbetade juldagen så någon Norrbotten resa till mormor var inte att tala om. Farmor, farfar, faster och kusinerna firade i Kiruna så någon storsläktträff var inte heller att tala om.
Vi planerade tidigt för en familjejul hemmavid, och vilken jul det har varit. Eftersom vi firade lille-jul med kusinerna så fick barnen all fart, fläkt, bus och stoj som hör julen till, men för vår lilla (eller rätt stora) familj så blev julafton helt helt underbar. God mat, dryck och sötsaker. Rolig och rätt knasig tomte, vi hade tappat bort tomtemasken så kardad ull tejpades fast i Ingemars ansikte för tomteskägglooken. Gunnar blev sådär härligt överraskad, reserverad och nyfiken. Det som framförallt gjorde denna jul så fin var samtalen med barnen. Gunnar älskar, verkligen älskar stoj och bus med kusinerna. Lyckan vet nästan inga gränser och inte heller ljudnivån. Fokus blir allt som oftast de små barnen. Som ensam "råröjare" så hittade Gunnar sitt lugn. Hen byggde med klossar, pillade paket och kramades med sina syskon. Vi fick tid att prata med Tovaliisa, Ingemar och Svante om sånt som händer i deras liv och tankar. Jag tror hela familjen var väldigt nöjda när vi somnade sent på kvällen, även Pelle som hela julafton tittade på skuggdansen från alla levande ljus.

God jul

                                GOD JUL!

Pelles julklapp

 Pelle fick en julklapp i förväg. Stora bordet skulle rensas från skruffs och sköthörna för att rymma morgondagens julbord, ett skötbord/skötplats som Pelle älskar. Allt flyttades till hallen och Pelle verkar supernöjd. En bra julklapp.

Julklappar

Firade lille-jul i går i Obbola med Björns föräldrar, syster och kusinerna. Bjöds på slowfood och en fantastiskt god saffranskladdkaka med hjortron och vispad grädde. Eftersom vi firar "själva" i år hemma i skrutthuset så byttes det en hel del julklappar. Jag som egentligen är emot julklappshysterin blev glad som en säl i sillvatten när jag öppnade mitt svartvita paket och en mjuk och otroligt vacker ullpläd från Klippan tittade fram. Den är bara så fin. Nya ullvantar fick jag också, mina favoriter. Sköna solitärer höst och vår, men helt underbara i kombination med vatten och vindtäta kompisar. Är makalöst nöjd över tingen.

Vardagsglimt

 Torsdagar är vår två-frukostdag; i arla gryning hemmavid och sen smörgås och mjölk eller saft på öppna förskolan.
Som de vanemänniskor vi är så promenerade vi till familjecentralen för frukost, lek och småprat. Gunnar lekte, så klart, i vattenpustarna och åt tonvis med sten-snö. Väl framme skyndade jag mig att ta av alla blöta ytterkläder. Vi hejade glatt på personalen som satt samlade i köket, de hejade inte tillbaka. De åt julbord och verkade verkligen inte längta efter en glad och leksugen Gunnar.
Ok, mitt misstag. Stängt.
Klädde på en superledsen Gunnar så att svetten lackade. Tur att hen inte är långsint. Väl ute fick hen se en hel hög av den äckliga sten- snön. En halvtimme lekte vi i vätan utanför och sen var Gunnar så blöt att ytterkläderna åkte av och hen bäddades ned i vagnen. Varm välling, regnskyddstält och en timmes sovpromenad.

Summering 2013

Så klart inleder vi året med pingis i Tärnaby

Tiden är min käraste vän och min värsta fiende. Allt som är och allt som kommer att vara; glädjen, kärleken, sorgerna, ilskan, rädslorna.
Linjerna på mina händer.
De grå hårstråna som visar sig i min illa klippta lugg.
Minnet och tankarna i huvudet, själen, hjärtat och lemmarna.
Tiden tar tag i barnen på ett starkt, påtagligt och väldigt fysiskt vis. Liten blir större och stor blir vuxen. Det är svårt att leva i nuet, men också så svårt att lämna det som varit utan vemod. Året 2013 har gått för fort. Vill stanna tiden, backa så att jag hinner tänka, känna och smaka på allt som varit och det är inte lite. Ett fantastiskt år av flera orsaker, men främst för att Pelle kommit till oss. Summerar i bilder då orden skulle bli alltför flödiga.

Gunnar sov gott under flera skidturer

Vår Gunnar har varit sjuk, sjuk, sjuk. Den konstanta hostan visade sig vara astma

Tänk att en femma valde oss

Äldsta sonen tar studenten, helt sanslöst och underbart!

Skogspromenad med grillning familjens helgnöje

Bildmuseet har besökts en gång per vecka

Fyllde 40 år och bjöds av Lisa och Anna till Sundsvall. Det var så himla trevligt. Småpratade länge medans Lisa skötte sin munhygien

Havsbad i multum

Gunnar och Ingemar äter festivalgyros 

Självaste födelsedagen tillbringades vid havet på det fina vandrarhemmet Sågverket i Rö

Pelle hade lite bråttom, fem veckor närmare bestämt. Lite liten. Lite ofärdig. Ganska mycket oro

Många promenader har det blivit och blir under denna föräldraledighet

Familjelivet med äldre och yngre, spretande aktiviteter och behov

Räddaren i nöden

Varför kommer jag aldrig ihåg att små barn bygger upp sitt immunförsvar i multum under det första året. Något jag kan tycka evolutionen borde sätta stopp för eftersom bebisar framför allt andas genom näsan, en näsa som är pytteliten och dessutom så räcker inte koordinationen, förståelsen och kraften till för att snyta ut snorblobborna. Uppkuddningsförsöken resulterar allt som oftast i att Pelle ramlar av. Kureringsbatteriet börjar vara relativt omfattande: bröstmjölk i näsan, koksalt, koksalt med dexpantenol, topps, pill och pet, nässpray och nässug. Tyvärr har mina kureringsförsök inte varit hundraprocentiga, men sugen och dropparna har varit och är kära vänner.

Måndagskväll

Älskar cellofanpapper! Älskar alldeles särskilt mycket cellofanpapper med hembakt godisgris i. Älskar allt hemknåpat för det får en särskild krydda av kärlek. Bjöds på måndagsmiddag i fabulösa rum tillsammans med finaste ledningsgruppen. Saknar tillhörigheten, livet, frågorna, diskussionerna och framförallt alla människor på jobbet, men njuter samtidigt av livet hemmavid med Pelle och Gunnar. Känslan är dubbel och jag vet inte riktigt om jag förstår den själv. Njuter i nuet med vetskapen om alla fina människor och roliga diskussioner som framtiden bär.

Rockvideo

Är helt slut efter en jättespännande och annorlunda dag med musik, hoppande ungdomar och hoppande och sjungande inte längre ungdomar. Min allra första rockvideo inspelning. Ja, rockvideo. Vet inte ens om det heter rockvideo.Björn och barnen var med och Gunnar trivdes förträffligt i kontorslandskapet som utgjorde scenerierna för dagen. Allt var så himla proffsigt och killen som, förutom bandet, hade "huvudrollen" var riktigt duktig (...eller duktig är kanske fel ord, men kommer inte på något annat). Helt enkelt en annorlunda och väldigt rolig dag.

Kroppen

Alla blusar kortas av barmens anatomi. Obs! Är absolut inte gravid, men post-gravid och trivs bra i HM:s gravidojeans

Upplevde min senaste graviditet som kroppsligt jobbig. Det onda och otympliga stängde in mig. Själen och jaget längtade efter att husera ensamma i denna kroppsliga boning. I "vanliga fall" lever jag väl i min kropp. Det fysiska har för det mest bara funnits där och verkat, inte alls varit lika "besvärlig" som själen ibland kan vara. Under graviditet och efter förlossning blir det fysiska på många sätt i centrum. Hämningar och dämningar släpper, det skaver, sträcker, rinner och värker. Det växer och lever. Det är underbart och fantastiskt, men efter två täta graviditeter så vill själen och jaget stå på scen men kroppen, framförallt brösten, vägrar dock att träda ut ur rampljuset. Bysten gör sig allstädes närvarande; inga blusar passar, favoritklänningen stramar och bröstmjölken rinner i tid och otid. Jag saknar min kropp.

Pelle 3 månader

Den euforiska rullstolsturen från förlossning till BB 11/9 

Idag drygt 6 kilo Pelle

Leos lekland

Full rulle på Leos lekland när mormor hälsar på. Hypokondrikern i mig försöker förtränga bakteriefloran i bollhavet när Gunnar dyker, smakar och smaskar.
Inledde besöket med rutschkanan från helvetet. En hög uppblåsbar tingest som sköt ut mig och Gunnar som en katapult, mamma skrattade så hon kiknade och ungdomarna vid toppen förundrades över den knäppa mamman som inte bromsade med fötterna/händerna. Min kära mor sa senare att ljudet när jag landade fyra meter ut på golvet med Gunnar i knäet var oslagbart, en form av tjoff som följdes av ett hickande ljud från mig. Trots vågad öppning så hade vi riktigt roligt.

Kärlek och uppfostran

Innedag

Röd och fin står den där till lyst kalla och mörka vintermornar. Den lilla kompisen i bakgrunden dukade under av amaryllisprakten och är numer en sorgesam filur som varken fukt, torka eller kärlek biter på. Pelle är fortsatt förkyld och jag tänker hålla mig inomhus. Fick låna ett fint barnklädesmönster och ett urgulligt tyg av Anna. Har rensat stora bordet och skall lägga ut tyget och mönstret. Bara, hmm,  rita upp än så länge. Bävar lite för själva klippdelen eftersom jag verkligen verkligen är en hobbysömmerska med stort H. Försöker tänka på att det är en provbyxa som "får" bli lite fel.

Olika

Andra advent. Trött, men får skylla mig själv då det blev sent eftersom jag inte kunde slita mig från dokumentärfilmen The crash reel om snowboardåkaren Kevin Pearce. Pelle är förkyld igen och ligger mest i famnen eller sitter inbäddad i den fina babysittern som vi lånat. Pelles lugn och Gunnars energi. Mjukisdjuren och dockorna packas i vagnen, hen dansar, hoppar och lagar mat lite här och var. Gunnar upptäcker nya saker hela tiden och hens nyfikenhet är, till vår glädje, stor. Gunnar är så lik mig och Svante som små; fantasifull, kreativ, snabb, fysiskt smidig med en energi som driver och värmer. Härliga egenskaper som ibland möter en "tyglande" och aningens mer modest vuxenvärld med buller och bång. Konstaterar att mina och dessa två söners kontroverser allt som oftast handlar om viljekrafter och projekt som vi individuellt upplever  bara måste förverkligas. Undrar ibland hur den mer stillsamma och följsamma trion av familjen upplever samvaron med oss energimusketörer.

Annorlunda lördag

Linda lördag. Inte mamman. Åt frukost hos en god vän och myste sedan hos henne hela förmiddagen. Hon bor dessutom bara ett stenkast bort så Björn tittade förbi med Pelle och Gunnar. Amning och grötlunch till Gunnar, sedan gick Björn med barnen till lekparken. Älskar mina två björnungar, men så himmelskt att "bara" sitta och prata om allt mellan himmel och jord utan att mammaknappen var på.

Lagade köttbullar i gräddsås och makaroner till Tovaliisa och Gunnar, sedan promenerade jag och Björn in till stan för att äta middag ute på restaurang. Pelle var så klart med i vagnen. Världens bästa barnvakt lördagsmyste med sin lillebror framför tv:n och somnade sedan vid läggning i dubbelsängen.

Behövde en sån här lördag.

Mandela

Att ha kraft att välja försoning är något stort och väldigt vackert.

PISA

"den kinesiska pluggskolan är en maskin som tuggar i sig barndomen i ena änden och spottar ut ingenjörer i andra"

Familj

I går var alla barnen hemma, så himla fint. Jag och Pelle åt lunch med storkillarna Svante och Ingemar. Vi pratade om allt sånt som vi inte hinner prata om numer. På kvällen testades Svantes nya tv spels konsol. Vi tände adventsljuset, drack glögg och åt pepparkakor, allt kändes lite som för några år sedan. Som familj lever vi i ett gränsland, en konstellation i våra rum som inom en snar framtid kommer förändras. Inget jag räds, utan snarare en vetskap om att livet är så vare sig jag är redo eller inte. Själva föräldraskapets andemening, lära flyga. Det var ändå fint att vara tillsammans så som det brukade vara.

Bilder

Jag är king på att fånga de vackra ögonblicken

 Tilltalas av bilden som berättande verktyg. Älskar att läsa bloggar som skapar stämningar och uttryck med hjälp av fina bilder. Den här bloggen är dock inte direkt bildskön. Antingen behöver jag gå en fotokurs eller så tror jag bara att jag har världens sötaste barn.

Tyrannosaurus varning på armarna

Gunnar kommer nära så himla fort

... och vänder lika fort