Till mamma

Kära mamma!
Ett år! Återvinningsstation på Grubbe. Slarvsortering med kladd och irritation. Samtal från osäker läkare. Skärtorsdagen, ett år för mig, men betydligt längre tid för dig. Både Björn och jag drömde om dig natten mot skärtorsdag. Nattens ängel, hade du sagt. Min, en fallen en. Jesus lidande, död och uppståndelse. Röda dagar, sen kompledigt. Stressa inte, tänk på familjen! Det hade du sagt. Vi körde Blåvägen till Klippen. Tranor klär snart hela stugan, tranor och linneväv. Det är så fint. Barnen och Björn älskar stället. Den karga skönheten och livet som porlar under is och snö. Fjällstuga! En dröm. Min dröm. Det vet du ju! Fotade och drömde tanken att du väntade på att höra från mig. Många bilder med skämtsamma ord. Bilder på glada barnbarn. Bilder på billiga pimpelspön och en maggotäcklad min. Du hade skrattat och skrivit att jag skulle sluta sjåpa mig. Märkligt att telefonen är tyst. Att du inte ringer och varnar för blitzstormar och ishalka. Tomt! Gunnar frågar om dig. Frågar om pappa... eller snarare konstaterar att ni var gamla och att Björn och jag inte är riktigt lika gamla. Men ni var ju inte alls gamla, inte alls så gamla. Fast det säger jag så klart inte till Gunnar. Hur som helst vi har haft ett fint lov, men skuggan letar sig in i härligheten.
Saknar dig nu. Saknar dig alltid.

Njuter

Kvällskostymen på; nattsärk, luvtröja och ullstrumpor. Hopkurad framför netflix. Njuter sen kväll!

Gunnar

Hemavan mars 2012

Skypeträff med lärgruppen på rektorsprogrammet. Samtal om lagförslag avbryts av Gunnar som berättar att hen målat på dagis till mig för att hen älskar mig... så får jag färgglada bildsprak så att hjärtat spricker. Vår lilla Gunnar som växer så det knakar. Barnet som lät vänta på sig, flera år från innerlig önskan till hjärtslag. En magisk unge som är stursk, modig, fysisk i samma andetag som avvaktande, eftertänksam och drömmande.
Nu pryder huvudfotingar och bildspraket anslagstavlan tillsammans med vita tråkblad med svarta tryckbokstäver.

Hemavan mars 2016

Sportlovsbilder

Omgiven av fjäll tornar vår stuga. Nära grusvägen/snövägen, men ensamt.

Tärnafjärden, skoter och glass.

Backar bakom, på sidan och framför. Snö i mängder. Världens bästa lekplats.

Livets randighet

De trasiga och limmade har ersatts med lite större, lite lättare och väldigt nya diton. Synen har blivit äldre och styrkan ändrats. Yr och obehaglig känsla att skåda världen utan akvarellstämning. Barnen har sportlov, jag och Björn tar ut kompdagar. Ledighet klär mig sorgset; svårt att finna nuet och vilan. Huvudet snurrar vidare och i tidens tomrum hinner trängda tankar i kapp. Sånt jag vill prokrastinera. Livets randighet är ett mänskligt faktum, något som vardagshedonisten i mig har svårt att acceptera.

Söndagsblandning

Den har bidat sin tid och inväntat ledigheten. Inte en ledighet sedan sommaren 2014 har förflutit utan sjukdom, lidande och död. Melodramatiskt, men dessvärre sant. Vinterns sjukdomstillstånd har rullat in med återkommande brytpunkter och kulminerat i kräks, bajs, huvudvärk och feber. 200 kronor och en förhoppning om att farmaceutens rekommendation stämmer. Vilket den verkar göra, skit samma om det handlar om placeboeffekten. Städade kylen, tog på träningskläderna och fick meddelande av Lisa att hon fått bästa presenten (mina ord). En PH5 lampa; slutet av 50-talet och aldrig använd, perfekt skick mao och i originalförpackningen! Blev så glad! Visualiserade hur fin lampan kommer bli ovanför deras matbord, något som upptog mina tankar och jag glömde bort att det är jobbigt att springa. Om man själv inte fyller jämnt så är det tur att nära och kära gör det. Värna livsglädjen!

Första lediga dagen

Feberfri Gunnar och första lediga dagen på sportlovet. Vi firade med sushi, nudelwok och glass till dessert. Pelle sov i vagnen och Gunnar småpratade om ditten och datten.
Magiskt att leva med en fyraåring; ibland slår det gnistor och ibland, som nu, stjärnstoff.
Skotertur mot Baggböle på eftermiddagen.
Körde åkerdiket och såg mammas fönster. Den där jävla terrassen som hon aldrig orkade gå ut på. Tio månader idag. Tisdag den 5:e maj kl fem i nio.
Körde älvsidan tänkte på hur kul det blir att hämta finaste  vännen med skoter; ta med bullar, kaffe och varm filt. Idag fyller hon jämnt så det får vänta lite.
Funderar lite trött på att springa en tur...eller inte.

Magiskt och bubblande

Fredag! Äntligen fredag!
Intensiv arbetsdag med glädje, engagemang och kärlek till det som kallas mitt värv.
Snabba kast och hämtning av febrig Gunnar. En timmes vabbande och sen fortsatt arbetsdag.
Besviken Gunnar som inte kan följa med till familjen Löfgren-Munter.
Firar bästa vännen som fyller jämnt!
Stickar på pannbandet, äter fantastisk mat och dricker bubbel.
Nu nalkas natten och i morgon är det helgdag innan ledighet.
Magiskt och bubblande.

Svante Gorm Ismael Mattis

Idag fyller han år. Sonen, den äldste. 22 år! Helt oförståeligt, den där tiden. Den stora dagen firas i kollektivet i Oslo med tacos och öl. Vår älskade Swampman, Hodja, Svampe... kärt barn
Önska på din födelsedag fröjder av alla de slag. Till ditt behag!
Grattis!

Tokig dag

En rätt tokig dag.
Björn brummade skoter till barnträdgården för att köra upp spår till skidande barn. Gud vad glad han var på morgonen.
Gunnars "knoppar" i hårbotten var svårdiagnosticerade och det blev hudmottagningen. Glad att Björn, först idag, talade om att läkaren på vårdcentralen kryssat i malignt melanom som alternativ, men dagens specialistdiagnos löd - inget farligt. Hurra för oss! En jävla sten och allt sånt.
Beställde nya glasögon och dog fattigdöden efteråt, jisses!
Familjen utökades med en liten gulligull som fick namnet Merci. Tovaliisas första husdjur som införskaffats ur egen kassa.
Trötta köpte vi hämtpizza och vår efter-barnträdgårds-trötta-surling aktiverades med hjälp av att ...fila naglarna. Han blev superglad?!
Nu är Gunnar och Björn på snowboardträning och jag njuter av lugnet efter en rätt tokig dag.