Fortsatta rumsligheter

 Att flytta möbler jagar höststormarna på flykt. Har kånkat och burit, skavt och svurit... men nu står sängen i öster och skrivbordet med blicken ut mot trädgården. Det vita mjölkskåpet (syns på bild) ska flytta till garaget för att ge plats åt en mindre avlutad vän, men skåpet är massivt och jag har inte orkat tjata mig till bärhjälp. Det vägghängda vitrinskåpet väntar på färg och flytt till småbarnens rum, när nu det står färdigt?! Att flytta runt och gestalta rum är terapi för själen, billig sådan eftersom jag använder möblemang som jag redan har hemma. Är en samlare och "hamstrar"
rekvisita inför framtida sinnesstämningar och inspirativa infall. Tyvärr har alla rumsmetamorfoser lämnat spår efter sig, spår i form av små och större mörkhål i väggarna. Hålen täcks, för närvarande, av tyger och asymetriskt hängda tavlor. Skall åtgärdas i en avlägsen framtid när och om vi: "ramlar" på lite pengar, hittar fina tapeter (gärna med boudoir-känsla) för en spottstyver eller helt oförhappandes upptäcker ett gäng härliga tapetrullar i ett skräprum. .

Kräftkalas

Smarrigaste kakan

Mätt, glad och trött! Hemkomna från goda vänners kräftkalas. Vi tog tabberas på kräftfaten och smaskade i oss både paj, vitlöksfyllda champinjoner och ostgratinerade tomater. Kvällens värdinna hade dessutom bakat favoritkakan, en smaskig tingest som kombinerar blåbär och choklad. Vid sidan om den goda maten; trevligt umgänge och många skratt! Lägger mig med ett leende på läpparna.

Impuls

Gunnar och Pelle är underbart fantasifulla. Använder varje kvadrat av våra små rumsligheter. Det stora äventyret. Hela vardagsrummet stormar möter "jag växte upp som pysslande ensambarn". Min barndoms dryga tvåhundra kvadratmeter i förhållande till våra hundra, som dessutom huserar sju personer och en hund. Jag hade ett enormt lekrum i källaren, våra barn har vardagsrummet/lekrummet och jag håller ibland på att bli galen av sinnesintryck.
Efter månader av drömmar, skisser, planer och diskussioner så landade barnrumsprojektet i en form av lovsång till enkelheten. Minsta trapprummet blir småbarnsrum. Punkt punkt punkt.
Inredningsplanerna kastades om och jag köpte Ferm livings tapet Dotty. Impulsköp är inte "my cup...", vilket gör att jag känner mig smått ångestriden; både för priset och det i mina ögon djärva färgvalet. Dessutom är Björn sjuk och negativ till mönsterpregnansen.

Från Hippologum på kvällen

Favoritposition

Vardagligheter

Te och smörgås efter gympan

CD-freestyle var det fräsigaste man kunde ha för länge sen

Den röda fyrklövern

Fika

Vit choklad cheesecake, en snuskigt stor bit morotskaka, mor och dotter.

 

Kalender

Hösten och vardagen. Svart, mjuk och behändig. Papper som ger bokstäverna styrka; linjerat och datummärkt. Först tom och förväntansfull, sen fylld av bläck, blyerts och färger. Livets genre, spännvidden är stor.
Årets kalender.

Familjelördag

Hotellfrulle tillsammans med Björn och en sovande Pelle inledde lördagen. Så himla mysigt och gott; latte macchiato, amerikanska pannkakor, lönnsirap, frukt och kronan på smak - crescendot croissant med nötkräm. Himmelskt gott! Planen var att göra lite förarbete inför tapetsering, men efter "noga" övervägande så prioriterades familjekul, alltså som det brukar vara. Slutsats; rummet får vänta tills i kväll... eller någon annan kväll. Björn och Gunnar älskar flora och fauna. Tovaliisa sköter världens gulligaste Jenz torsdagar och lördagar så vi ...

tittade på sovande grisar på Forslunda och

åt glass och drack bubbelvatten på Hippo och

mockade, ryktade, kratsade och gav Jenz kärlek.

Höstsonat

 Om sommaren var fylld av ljus och värme så känns hösten som en blek, urvattnad nemesis.
Nyanser av grått och regn, solkamp och så ännu mera regn. Från härliga lek- och baddagar på gården och vid havet till tung lekparkssand. Barntomma gator och trädgårdar. En lekfull liten en som inte riktigt hittar sitt element bland okända barn på sångstunder och vid plastbeklädda trolldegsbord.
Så... vi bakar, målar, leker, spelar spel och ser på tecknad film. Lever höstsonat och längtar efter den "riktiga" hösten.

Skoldebatten

Värsta skoldebatten  pågår hemmavid. Får "skol-overload" Inser att skola och skolfrågor delar förstaplats med klass- och genusditon på familjens debattlista.
Äldsta sonens "skjutjärns polemik" viner och jag hoppas Tovaliisa och kompis kan sova i denna kakafoni av röster. Känner mig lite för trött och lite för... tom för att med hull och hår kasta mig ut på detta brusande hav av dräpande kommentarer och vassa argument, fast vi typ tycker lika.
Inser att med fem barn/ungdomar i familjen så väntar år, ja år av spetsiga ordväxlingar.

Dust yourself off and try again

Vila

Botade den gnagande otillräckligheten med att ta med lediga söner till... Leos lekland. Rutschkanor, hoppslott och bollar. Vi sprang, kröp och hoppade kinderna röda.

Svante instruerar, men Gunnar kör sin egna variant bita bollen

Älskar bebislandet, alltså både Pelle och jag.

Svante kämpade på med guldpengarna och till slut, voilá ett mjukisdjur.

En dålig dag på jobbet

... en sån där dag när livet är elektriskt och spänningen ligger som astrala bubblor runt omkring den fysiska kroppen. En sån dag när tillsammansheten känns som transportsträckor mot tystnaden och rörelsefriheten när barnen sover eller stunderna när mamman håller andan då den lugna leken för någon minut griper Gunnar och Pelles uppmärksamhet. Den fantastiska fantasifulla och kreativa leken finns ju där hela tiden, men en sån här dag sållar det vuxna hjärtat vilt och förvisar lek på lek till vuxenacceptansens fulrum.
Förstå mig rätt... det är ju helt fantastiskt och allt det där... det där med att leva så nära de små... magiskt. Men idag hade nog storheten i mitt skådespel gjort sig bäst i monologform med blicken mot österhavet. Men, som sagt nu är nu. Vi har ätit frulle, tittat på den segaste serien i världshistorien (Drömmarnas trädgård) och; smulat ost i hela soffan, spillt välling på mobilen, hängt tvätt, bytt bajs- och kissblöjor... och så klart kramats (lite jobbigt då jag utvecklat värmeutslag eftersom båda barnen visar innerlig kärlek genom att limma sig vid mig nätterna i ända).

Barnrumsplaner (varning utomordentligt frosseri)

Efter eoner av tid och oändligt dividerande så har det imaginära barnrummet  tagit steget in i vardandets salar, d.v.s. vi har beslutat att Gunnar och Pelle "får" det stora rummet tillsammans. Ja, såsom vi tänkt från början, men blev tveksamma till efter möte med ett syskonpar som utövade "vildsint syskonkärlek" med ordväxling som fick svärburksinflationen att skjuta i höjden.
Vardandet älskar jag; drömmandets och tänkandets rum. Den mer praktiska delen lämnar jag med varm hand över till andra (barnen och Björn). Rummet har ljusinsläpp i tre väderstreck, fiskbensparkett och en hålig och ganska smutsig väggyta. Tanken är att tapetsera en fondvägg och måla övriga väggar ljust grå. Strävar efter en dämpad färgskala; smuts- rosa, grått, beige, brunt och natur. En växasäng har vi, som skall målas grå. En växasäng hoppas vi få, köpa eller hitta i en container. Det runda teakbordet får bli pysselbord och hyllsystemet från Hyllcenter kommer sluka, formligen sluka, allt som behövs. Håller tummarna för att vi blir klara innan året är slut.

Sänghimmel från Numero 74 (bild från Mokkasin)

Senapsgul tatami, att ligga på när sagor berättas

Tapeten jag spanat på länge, E.Dunkers Ohoy

Vardag

 Vattenlimmade barr på mörk asfalt. Promenadskor, raska steg, dusch och sen fillunch.
Pelle leker bil, inte med bil utan bil. Själva träbilen agerar någon form av lite bökig accessoar. Bilpelle färdas genom lätt otillgänglig terräng med motorstopp, fastkörning och gnissel som följd.

Som ett par skönt slitna skor, vardagslivet.

Måndag

Gröt, lek och sen sov hen igen.

 Kvasi-vardag. Duggregn och kylande höstväta. Några arbetar. Någon leker med trädjur på barnträdgårdens  linoleumgolv och vi... vi andra sover (Svante, Ingemar och Pelle), äter frulle och städar (Tovaliisa och moi). Vardag, men ändå sommarlovets sista dag.

Vårt rutiga vinylgolv är vackert och väldigt rent då vi aldrig har skurat så mycket som vi gör nu.

Vakna, amma, mysa, sova, amma.

Sommarens avslut

Björns föräldrar flyttade från huset ovan odlingsgränsen. Beläget i staden vars trädgårdar fyller rikets kvot av mossgräs och rabarber. Provade på bilbruslägenhet några år, men Rousseau-längtan blev för stor. Havet viskade och svärföräldrarna svarade med att köpa drömmen (om nu drömmar kan köpas). Huset är stort och rymmer också Anna och kusinerna. I hamnen ett stenkast bort har segelbåten sin hamn, eller sorgligt nog hade eftersom hon ligger på torrdocka i väntan på att byta hem. Farmor och farfar, kusinerna och havet. Många veckoslut, lovdagar och kvällar har vi tillbringat här ute. Västerfjärden; med vind i seglen och solvärme. Bredskärs klippor och en ändlöshet som i fjärran når Finland. Kanot och kajak med klipphopp och myrstigar. Veckans minicamp omgivna av blommor, frukter och ännu mera blommor rundar av den varmaste sommaren i manna minne.

Intensitet

Finner andningen i vardagsrytmen som livsliniment, men livsglädjen och den själsliga mjölken i skiftningarna. Tog ett djupt andetag och kastade mig ut. Husväggarnas milda färgskala, värmen i möten, hjärtat som slår, entusiasmen i vardande. En darrande förväntan som når sin kulmen när grusgångar, gungor, fotbollsplan, trädgård och skog fylls av liv. Mina skoltankar som lever sitt egna liv; surrar på ständigt och jämt. Min personlighet som jag alltid, ja alltid, arbetar med. Fantastiska föreläsningar, glödande pennor och nya trådar. Men också... en tillfällig resenär i den värld som väntar när jorden andas in.
Intensiteten gör att tillfälligheten faller väl ut. Liten växer, hinner lite till, vilket känns skönt.
Bästa vännen styrde upp härlig upptaktsfest, men... familjen väntar och nu njuter vi av höstsol, hav, fiske och den prunkande trädgården.

Promenaden

Pekade på alla sovande humlor, ALLA!

Jag har skrivit det tidigare, men skriver det igen. Jag älskar att promenera. Eller egentligen handlar det om att få lite ro, lite stiltje i allt som rör sig i mig. Tänker klarare. Älskar innerligare. Känner mig friare och framförallt mer tillfreds.
Skogspromenad tillsammans med Magda och miljarder nykläckta mygg på eftermiddagen. Pratade, skrattade, gjorde kiss stopp, blev myggbitna och hittade en stenålderslada. Kväll, mörker och vår, Björns och min, kvällspromenad. Vi gick vår vanliga sommartur; tittade på hus och trädgårdar, lekte i broparken... eller tanken var att barnen skulle få gunga och hoppa liten studsmatta men Gunnars botaniska- och zoologiska intresse tog överhand. Hen stannade bland blommorna och tittade på alla sovande humlor.
Två små och tre tonåringar. Vidare mot Sparken för att checka "komma hem" tid med Tovaliisa. Sen hungrig och storebrorssugen Gunnar. Svante jobbade kvällspass och är van att vi "hälsar på".  Smygkikar på honom när han arbetar. Känns urlöjligt, men känner mig som en fågelmamma när ungen lärt sig flyga för egen kraft. Stolt är nog det ord som ligger närmast till hands. När barnen somnat i vagnen strosade vi omkring och njöt; tittade på alla sommarglada människor.  Leende och brunbrända fyller de stadens uteserveringar. Snick- snackade hela vägen hem. Nu trötta fötter och glad kropp.

Sovande humla

Pelle och kärleken

Alltså den kärleken!

Pelle är så våldsamt förälskad i mig att hen hela tiden vill kramas, bita och äta på mig. Helt galet underbart att leva med en 11 månaders människa.

Syskon

Finurlig lillebror, använder soffkudden för att nå.

Fem barn har kommit till oss; nära och tätt, långt och brett. Två äldsta och två yngsta tätt, nästan som att graviditeterna gick in i varandra. I alltings mitt, Tovaliisa. Jag avundas alla som fått gåvan av livets längsta relation och drömmer ofta om en allra käraste bror eller syster. En vän för livet. Närhetens empati. Naturligtvis är min "bild" av syskonskapet romantiserad och visst frodas även irritation, avund och alla möjliga antipatier som hör människolivet till, men...
Erfar den tunna röda linjen mellan mina barn, syskonskapets band. Hur satans irriterande "lillebror" än är så är det alltid lillebror. Att leva med någon eller några genom eld och vatten. Att bita och bitas av någon. Att stolt berätta för kompisarna om storebrors bragder i tävlingssammanhang, fast man några timmar tidigare argt fräst och skrikit att han nog är den dummaste idioten på planeten. Att somna bredvid en älskad syster. Att dela livet med människor som är nära, nära på rikt.

Mycket kärlek

.

Tillfälligheternas härlighet

Spadglad!

 Lösa sommarplaner. Vän som föreslår att vi provar på havet från en annan horisont. Badsugna och varma. Den mjukaste sanden, härligt vågig havsbotten, svalkande bris och sol. Gunnar samlade småfisk, vilket visade sig vara mängder av död spigg. En fylld av vita... vita äckliga saker. Veterinärvännen upplyste oss lekmän om att det äckliga kallas bandmask. När Gunnar började samla  döda gråsuggor i sin gröna hink krullade sig tårna. Värmen och vågorna lyckades utmanövrera fobierna och vi badade oss skrynkliga.

Det blev en härlig stranddag och jag var (är) genuint lycklig över att ha funnit en "ny" strand.
Efter middagen somnade Gunnar jämte Tovaliisa. Sensommarkväll; värme, mörker och mjuk jazz. Ammade Pelle sittandes på basen till Järnvägstorgets gröna eld och lät värmen, musiken och sommarsjälen fylla hjärtats rum. Stämningar att "plocka fram" regniga dagar.

Finaste promenadstråket

Kvällsdopp

Sensommarvärme; kvav, dov, darrande av återhållsam höst. Björns första arbetsdag. Hemmavid håller vi hårt i den kvardröjande sommaren. Mjuka, varma kramar i morgonsängen. Poolbad, kallt och rent. Kvällsdopp när solen sakta går grantopparna till mötes. Mättad värme och små små flugor i luften. Gick långt och länge, men fann inga famnars djup. Sten, grus och kissvarmt vatten. Gunnar och Pelle njöt. Vi andra gladdes åt deras vattenlycka. Jag föredrar mjuka stenhällar, svalt och mörkt vatten, himmel som möter hav. Sommar.

Så tog sommaren slut...

Bröderna badstoppälskare. Tycker Ingemar är så skitsingens frän i sin lilla fiskarhatt!

på sätt och vis. I morgon ringer väckarklockan och barnträdgården väntar på Björn. Vår gemensamma sommarledighet är över för denna gång. Vemodigt.
En bångstyrig sommar blev det.
Gunnars favoritord är tillsammans och om sommaren har varit något så är det just en sommar då familjen har varit tillsammans.

Kusinerna väntade vid Ångermanälvens dån. Gunnar och Bacaye blev utom sig av leklycka.

Tovaliisa och natten.

Skratta, gråta, bli arg... eller ta en älskade-bäbis-självi när bilen vägrade starta efter tankning.