Tre kompisar

Tre vänner fick tre bebisar; Gunnar (Gnusse), Olle (Tjolle) och Einar (Einis). Se så kul de redan har tillsammans!

Varit bortrest

Nyss hemkomna från Sveriges största gratisfestival, Trästockfestivalen i Skellefteå. En stad som fostrar trevligt folk, t.ex. min kära mormor Beda och så Johan Löfgren så klart. Våra vänner fixade boende ( Sveriges mest dammfria hem)och tillsammans har vi sällskapat och lyssnat på musik. Fick äran att besöka den skelleftiska kusten och därmed bjudas på " My home town" à la Johan och i samma andetag landade jag i retroheaven. Fint sällskap, god glass, bästa barnen och en bit svensk designhistoria. Hittade dessutom värsta finaste 30-tals huset för en spottstyver.

Bloggar

Har inte någon länklista över bloggar, kanske något som hör till bloggkutymen? Den enkla anledningen är att jag faktiskt är en relativt sporadisk bloggläserska. Hittade idag en blogg som tilltalade mig mycket; språkbruket, innehållet, ja bloggerskans sätt att beskriva livet, sitt liv. Bloggen heter Marias rum, Och vid närmare eftertanke så läser jag "rätt" kontinuerligt några få bloggar. Gemensamt för dem alla är att de är skrivna av kvinnor i Västerbotten. Annasanatomi.blogspot.com Writtenbyalex.blogspot.se

Dagens bilder

Vått gräs ute var det som krävdes för att jag skulle ge efter för tröttheten och sjunka ner i soffan. Gunnar är dock inte på pös-humör. Det enda som hjälpte mot gallskriken var barrumpa på köksgolv. Passar på att lägga in en bild på min fina vaxduk (har en fäbless för vaxdukar). Älskar prickar, ränder och blommor och förälskade mig häftigt i denna mjölkgrå tingest. Så häftigt att jag köpte en zinnoberröd till skruttuteborden.

Lite himlajordsbilder

 En bild säger mer än tusen ord. Så en liten kavalkad av vår himlajord Gunnar.

Himlajorden

Himlajorden. Den vackraste deterministiska sammansättningen, gudomlig materia som påminner oss om någon form av transcensens, en upplevelse av vördnad (där tolkningsutrymmet är högst individuellt). En regnig dag som denna, en av många denna sommar, fick mig att sortera lite i min ord- och citatbank och varför inte skingra den regntunga himlen med lite himlajord.

Surprussiluskor

Usch och vale för förnumstiga skitprussiluskor. Städade kojerna, putsade däck och satte upp kapellet. I hamnen hade ett partytält satts upp och Sades ljuvliga stämma spred sig som piggelin i solsken. Segeltävling i antågande och x-antal smått hysteriska medelålders arrangörer sprang omkring i seglarskor och t-shirt med töntkrage. Naturligtvis informerades vi redan vid bryggan om att gästbåtar av det större slaget skulle lägga till vid gästbryggan, vilket innebar att mastning var uteslutet. Suck! Efter en timmes fix var vi hungriga och med Gunnar i vagnen styrde jag stegen mot svärisarnas hus. Väl ute på hamnparkeringen kör en sportig Toyota med fyra glada ungdomar in. Dunka dunka på hög volym, glada skratt och högljutt prat om strandens potentiella pumor och med de för säsongen trendenliga badshortsen i högsta hugg. Log lite, som man gör när man har barn hmm förlåt ungdomar hemma i samma ålder som ovan nämnda ditos. Den ungdomliga beachstämningen får ett abrupt slut när surprussiluskornas arketyp rusar ut och börjar bröla. - Bröööl Bröööl här får ni inte parkera, bort, stick försvinn!!!! Blir själv så förvånad att jag stannar, glor och liksom tappar hakan en smula. Magnituden av denna verbala kränkning förlamar ungdomarna som molokna packar in sina trendiga badbyxor, stänger av dunkamusiken och snällt kör till strandparkeringen hundra meter bort. Tyvärr hinner surprussiluskan försvinna innan min förlamning släpper, annars tror jag att jag lärt henne ett och annat om ett och annat, typ moral. Vart är du Luca Brassi när vi behöver dig. Någon borde ge surprussiluskan ett anbud hon ej kan motstå, annars får hon simma med fiskarna.

Segling

Förbannar i vanlig ordning hemmets livegenskap under sommarsemestern, men gläds idag åt att vår kära IW 23 äntligen lämnat dockan. Skrovet har smakat rost under vintern, men förutom visst småfix så är hon snart redo för seglats. Vintersäsongens budget väger tungt ( tävlingsresor, Camps, utrustning, liftkort och husvagnsplats räntar rätt bra) och lämnar litet spelrum för vidlyftiga sommarexcesser. Segling är ett billigt och miljövänligt intresse, som dessutom när nomaden i mig. Morgondagens plan är att städa, masta på och sedan ta med lilla Gunnar på en kort jungfruresa. Förhoppningsvis visar Poseidon sitt skönaste anlete och vi vindresenärer kan luncha på Bredskär i solsken.

Måndagsmys

Eftermiddagsbad i Norrmjöle, tomatsoppa med keso och nu måndagsgodis, kaffe och Tim Burtons Big fish. Bebis Gunnar sover, Björn sover i fåtöljen och Ingemar har sträckt ut sina 184 cm över hela blocketsoffan och rytmiska andetag vittnar om John Blund. Krullhunden ligger hoprullad under trappen, endast den avslappnade mamman är vaken ( Tovaliisa och Svante är på semester i Kalix skärgård). Njuter av lugnet, bedrägligt och säkerligen kortvarigt, men ändå. När energifascisten sover dansar mysbelysningsjakaren frigörande dans, d.v.s.varde ljusslingorna. Att jag dessutom lånat svärfars IPad gör hela situationen till en ren och skär njutning av det orgasmiska slaget. Sedan väntar svala sängkläder, amning och lite deckarläsning.

Vuxenvänner

Vänskap, bärande relationer, närande relationer. Barndomens och ungdomsårens bekräftande och identitetsskapande vänskap, för många i bjärt kontrast till vuxenlivets dito bärande helt andra preferenser. Den stormande kärleken, det gemensamma utanför och tillhörandeskapet som med åren formas av vanans makt och samhälleliga förväntningar på normalitet. Individualitet blir till konformitet och innan man vet ordet av så faller man in i tyckandet att vardagen minsann behövs för att göra helgdagen rik,typ som att regn behövs för att man skall uppskatta solsken. Existentiell grandiositet dämpas raskt av kapitalismens ramar för personlig branding och innan man hinner blinka passar man faktiskt in på mitt i livet kalaset. Den smärta ynglingen i dr Martens och Misfitströja har lämnat scenen och ersatts av en något större, tunnhårigare och betydligt mer flegmatisk årsmodell. Gemenskapen som uppstår när Morriseys stämma lägger sig som ett klister mellan svartklädda kvasiintellektuella ersätts av rädslans gemenskap när så kallat vuxna axlar sitt ansvar och som aktiva och intresserade föräldrar samlas i lasyrfärgade rum för att utöva ingen bild alls målandet. - det här är ju jättekul, tvångsutbrister säkerligen någon som tränats väl i vuxenlivets parametrar medans övriga ler stelt och tänker på tvätthögen och handlingslistan. Nattliga ravefester (ja så djävla gammal är jag) för en tynande tillvaro och skärvor plockas fram vid sällsynta röjretrofester ( typ skabby shic) när spirorna åter får skaka på dansgolvet. Dagen efter uppstår dock fysiska åkommor vilkas igenkännande kräver FASS eller sjukvårdsupplysningen. Det blir m.a.o fredagsmys hela dagen för ungarna. - filmen är slut mamma... Och, sätt på en ny! Sedan dåligt samvete och den kompensatoriska familjeutflykten till Paradisbadet ( eller Holmsund för den fattige) med tillhörande svindyr hamburgerlunch. Det nattliga rusets löften om att "höras oftare" faller i glömska och helt plötsligt, dejavu, träbänkar, lasyrfärger och den överpeppade föräldern med tusen förslag som alla bejakas av kollektivet av trötta medföräldrar för att dissas i smyg som en följd av leda, bristande motivation och ren och skär avund. Men så Helt plötsligt, oväntat och väldigt välkommet. Rockdrömmar, avslappnat vardagshäng och skrattfyllda telefonmeddelanden. Tack våra fina vänner för att ni finns!

Den önskade

Sommaren 2011 bestod av lyckligt illamående kantat av en molande rädsla för missfall, en oro som jag i retrospektiv konstaterar kastade långa skuggor in i gravidlyckeparadiset. Midjan försvann och barnet kvicknade, men den totala hängivelsen över livet som växte infann sig aldrig. Det välsignade tillståndet som en lång transportsträcka kantad av diverse imaginära faror. Lyckan kan aldrig tas för given. Blev underbart glad när ödets kort föll så ut att mina närmaste vänner också bar på små liv och ibland vågade jag drista tanken till att nudda vid gemensamma bebispromenader, men lika fort återgick jag till pragmatiska tankegångar av det mer dystopiska slaget. Hösten fylldes av intensivt arbete som erbjöd få stunder av orolig kontemplation. Nytt år firades och magen stod i zenit. 11 dagar in på det nya året och livet i magen bestämmer sig för att födas. Magiskt, en stund av den stora nåden, lugnet efter stormen när den varma barnakroppen för första gången ligger på mitt bröst. Doften av oändlighet, ingen rädsla, ingen oro, bara nuet. Sedan ... Sedan allt som hör 2012 till, allt det som hör mitt liv till, vårt liv. Aktiviteter, arbete, sömnbrist, stress, diskussioner, tjat, bråk, men också skratt, värme och samhörighet. Väntade på modet att ge mig hän och våga njuta av den gåva som givits oss. Efter dagens segelbåtsfix tog vi en tur ut till Vitskärsudden för bad och strandmys. Stora filten breddes ut och någonstans mellan halvslummer och vattenbrynskisning slog den ner. Insikten, vetskapen och lyckan eller som Ronjas pappa skulle sagt " jag har mitt barn". Mjuk bebisrumpa i solskenet, runda kinder med rinnande snor kanderat av vitskärssand och ett leende som fyller min kropp med den varmaste och godaste värme, omedelbar kärlek. Den efterlängtade. Jag kan ärligt tillstå att de demestiska cirklarna rubbats och irritationen gömmer sig i familjelivets skuggor likt emancipationsgastar, en följd av sömnbrist och relationellt beroende, men känslan när insikten om att den största önskan gått i uppfyllelse är obeskrivlig. Så till Er, ni önskade och älskade. You are the sunshine of my life, you are the apple of my eye.

Sommarblues

En gång var vår sommar en evighet lång... vi strövade i soldagar utan slut, en gång... Fast sen blev  vi vuxna: barn, arbete, hus, trädgård, bil och tider att passa. Tiden på jorden blev längre och evigheten tycktes alltmer fjärran. Ljudet av vågor mot kala klippor, doften av eldloppor som dansar i sommarnatten, barndomsminnen från en tid då sommaren var "en evighet lång". Furögrund med båtar, bad, grillkvällar ackompanjerade av Calle Schewens vals. Barndomens minnen, eviga minne, minnen som jag bär som blindskrift i hjärtat. Stunder av liv, ögonblick av känsla. Aldrig har jorden doftat och smakat så gott som i barndomens och ungdomens gom. Varför denna underton av melankoli en sommarkväll i juli? Har ätit i goda vänners lag, men... men måste rätta lite prov, skriva ett litet brev och måla några fönster, inte alls oöverkomligt och långt bort i skogen... men avsaknaden av evigheten gör sig gällande.
" Vart gick sen vår evighet? Hur glömde vi bort vår heliga hemlighet?"

Önskelista

En helt vanlig semestermorgon så här i början av juli. Sovande Tova-Liisa, Ingemar och Svante. Björn som antingen: skriver meddelanden på telefonen, läser stora basboken eller lägger ljudmatta i rummet (spelar bas). Jag smyger då in i Ingemars rum. Plöjer mig genom klädhögarna ( ja, han har två garderober) och lånar den lilla datorn (ligger under klädhögar och tomma läskeblaskflaskor). Okynnessurfar och utövar i-lands dekadens. Drägglande av ha-begär tillber jag skötväske-mammon i form av Camilla Lundstens, i mitt tycke, helt underbara skötväska. Färg och form gifter sig med estetisk stilism. Nummer två på min födelsedagsönskelista, nummer ett introducerades igår av tant M.